Ibland blir allting fel.
Man liksom vaknar på morgonen och tänker att idag ska bli en bra dag.
Det visar sig vara helt fel.
Verkligen ingenting blir som man tänkt sig.
Livet är det mest opålitliga vi har.
När man börjar sin dag och förundras över allt det vackra som finns, allt man har i livet som betyder så mycket.
När man på kvällen ska stänga sina ögon och det viktigaste man hade i livet är borta.
På bara några sekunder vände livet och blev något helt annat än fantastiskt.
När den ljusa tillvaron kastas om och blir så mörk att man mår illa.
Är det då det är tillåtet att släppa ut känslorna?
Är det då det är tillåtet att gråta?
Det sägs ju att man får lov att falla.
Man får lov att falla och bli liggandes där i det mörka hålet och förtvivlas av alla dessa känslor om hur man ska kunna ta sig upp igen…
För jag vet inte.
Jag har inte en blekaste aning om hur man ska kunna ta sig upp igen, om jag ens kommer kunna.
Ikväll dog mitt hjärta.
Det dog…
Och jag vet ingenting.
Jag vet inte om det någonsin kommer kunna bli helt igen.
Jag har inte en jävla aning om hur jag ska orka, eller hur jag ska klara detta.
Jag behöver dig nu!
Och du är borta.